Nu åker vi hem

Från vänster: Carin Lidman, Västerås, Pelle Strengbom, kommunalråd i Kungsör, Jenny Steen, Pålsboda, Marie-Louise Forberg Fransson, landstingsråd Örebro, Andreas Karlsson, Örebro och Lars Eriksson, Västerås.

Hej då Brasilien, nu åker vi hem. Vi landar på Arlanda på torsdag vid 14-tiden.
I september hoppas vi kunna välkomna en brasiliansk delegation från PT till Örebro och Västmanland. Kommun- och regionalpolitiker från Sao Paulo regionen kan lära oss mer om direktdemokrati och medborgardeltagande och vi får visa våra stadshus, landstingshus och borgmästare - och kanske dela ut nån medalj?

Men närmast väntar rapportskrivande och att berätta om projektet för våra partikamrater hemma i våra partidistrikt. Vill ni att vi ska komma och berätta om projektet på ert s-föreningsmöte? Hör av er! Vi kommer gärna och har massor med bilder att visa!

Möten - också med Jesus

Andreas möter Jesus i Rio. Kristus och katolska kyrkan är ett viktigt inslag om politiken ska få genomslag i Brasilien. Därför samarbetar PT i flera kommuner, bland annat i Jandira, som vi besökte häromdan, med katolska kyrkan. På seminariet härom kvällen fick vi frågan vad det har för påverkan på politiken att över 80 procent av befolkningen i Sverige är protestanter. Och svaret blev: Inte mycket. Vi lever i olika världar i flera avseenden.

Brasilien dag 6?
Mellan besöken och seminarierna hinner flera landstings- och kommunalpolitiska frågor avhandlas, liksom regionfrågor, partimötesfrågor och samarbetete mellan kommun och landsting. Till exempel, varför ska det vara så svårt att få ett bra samarbete mellan kommun och landsting om ungdomars psykiska hälsa, och ska Västmanland och Örebro tillsammans lobba för att Örebro ska ha läkarutbildning? Eller försvagas då samarbetet med Uppsala? Vilken region vill vi tillhöra? SAMMA! Om vi som är här får bestämma.
Och så en annat viktigt diskussionsämne: ska man sjunga på partimöten eller ska man inte? Skapar det gemenskap eller sektkänsla som utestänger? Meningarna skiljer sig över länsgränserna och vi konstaterar att vi har mycket gemensamt oavsett sång eller inte.

Andreas sliter med att få till ett sammanträffande med PT i Rio, tanken är att utbytet nämligen ska utvidgas till att även omfatta partivännerna i den här staden. En första träff hölls vid förra resan i våras. Förhoppningsvis blir det en träff igen i morgon.

Kontrasternas Copacabana

På ett bord på Instituto Jorge Baptista samsas en affisch på President Lula med broschyrer från Palmecentret.


Rio de Janeiro och Copacabana ser ut som i turistbroschyrerna. Men den flashiga stranden har en baksida. På trottoarerna ligger barn och sover. Ibland direkt på marken.
Därför är det så viktigt att Lula och PT lyckas med det de har föresatt sig: att minska klyftorna, och göra livet drägligare för de som har det allra sämst. Men de har mycket att kämpa mot och den värsta fienden är den utbredda korruptionen och tröga byråkratin.
Syftet med den studiekurs som bedrivs på Instituto Jorge Baptista med stöd av Palmecentret är att göra administrationen smidigare så att den politiska viljan genomförs.

I dag blir inte mycket bloggat och det beror på att bloggredaktören har fått en sån tjyvens magknip. Klockan är runt halvnio på kvällen, majoriteten av delegationen har begett sig ut i Rio-natten för att äta middag, medan somliga nöjer sig med att beställa upp en slät kopp te till rummet.
Dagen har ägnats åt återhämtning och för örebrodelegationen också debattartikelskrivande. I Nerikes Allehanda pågår en hetsig debatt om stopplagen. Hemma i Västmanland handlar landstingspolitiken mest om klinikchefernas förehavanden.

Försökte få ett par av de manliga kollegerna i delegationen att inte komma hem tomhänta. Med begränsad framgång ska sägas. Själv handlade jag tills dagskassan tog slut. Bland annat kaffe! Man kan ju inte åka hem utan kaffe från Brasilien. Egentligen skulle man ju köpa med sig några kilo oxfilé också, när det är så billigt, men risken är ju att det inte luktar och smakar så gott när man är hemma.
Har med mig desto fler broschyrer på portugisiska om olika sociala projekt.

Bloggkontoret i Rio, söndagkväll.

Utsikt från hotellets tak.

Copacabana, mytomspunnen strand som ser ut som på bilderna.

Hejdå Instituto! Och hej Rio!

Alla deltagarna i den fjärde omgången av "County Administration Course" plus lärare och långväga gästande medverkande från det avlägsna Sverige. Detta är i en park alldeles intill Instituto Jorge Baptista.

Vi tar farväl av vår vän Luiz och överräcker presenter. En Brantingmedalj är han verkligen värd, denna hyvens man och en sån fin förespråkare, på andra sidan jorden, av svensk socialdemokrati. (Luiz har gästat Sverige vid flera tillfällen, senast i höstas under valet.)

Och på gatorna viftade barnen med röda fanor till vår ära. Värdigt avsked tyckte vi.

För inte kunde det väl vara så att de gjorde reklam för nåt...???

Ha ha! Här har vi roligt. Sista turen i minibussen och Lasse försöker beställa en bil från hotellet i Rio att komma och möta oss vid flygplatsen av en man som har uppenbara problem att förstå:

-We arrive at nine o clock.

-Yes, four o clock.

-No NINE o clock. 21 hours.

-Ok. Dont worry. Four o clock.

Senare ringer Lasse till hotellet igen för att tala om att planet är försent. Då får han tala med en dam som kan engelska och får veta:

-We don´t have such service.

Det fick bli taxi istället...

Utsikt från hotellrummet i Rio de Janeiro. Ska visst ligga nära Copacabana, men det enda brus jag hör just nu är inte havets, utan luftkonditioneringens...

Godnatt

/skrivet av Carin

En svettig kväll i lektionssalen

Bloggen uppdateras ! Luiz Carlos Gomes, vår värd och ordföranden för Instituto Jorge Baptista tittar roat på.

Jenny berättar om valresultatet för PT-folket.

Andreas berättar om hur svenska socialdemokratiska ARBETAREpartiet är organiserat. Att påpeka att vi är ett arbetareparti är viktigt, för socialdemokraterna här är inte det samma som hos oss.

Marie-Louise berättare om svenska konstitutionella systemet.

Pelle talar om sitt expertområde - kommunerna.

Carin berättar om hur en svensk socialdemokratisk valkampanj går till.

Lasse i morse när han berättar om Sverige för de nya studenterna på Instituto Jorge Baptista.

Lördag

Det blev en sen kväll i går med. Vi höll föredrag om Sverige, socialdemorkaterna och valet för ett gäng frågvisa och debattsugna politiker och fackligt aktiva. Var cirka ett 40-tal. En av reaktionerna var: hur kunde svenskarna som är ett utbildat folk rösta bort socialdemokraterna som gjort så mycket, och byta till en regeringen som vill sälja ut sjukhus, företag, bostäder och försvaga fackföreningsrörelsen. Inte lätt att förklara… Det är ju ett mysterium för oss också ;-)

Vi kom tillbaka vid hotellet efter 23.00. Två av oss avstod då från att äta middag för att få sova. I morse var det dags igen att bege sig till Instituto Jorge Baptista, för att medverka på kursen för offentliganställda som institutet driver i samarbete med Palmecentret.

I kväll lämnar vi Sao Paulo för att bege oss till Rio de Janeiro. Programmet inte helt spikat än, men det gör inget om det i alla fall blir en dag ledigt…

I dag blir en annan het dag, säkert över 30 grader.

Simultantolkarna. Vi pratar engelska och de översätter till portugiska. Det är därför publiken sitter med hörlurar.

Pelle får medalj och delar ut en

Bloggen dag 4 Puh! Varmaste dagen hittills. Svettigast var besöket hos banktjänstemannafacket klockan fem på eftermiddagen. Men innan dess hann vi med flera heta besök. Började på terrassen i morse med att förbereda det sista inför kvällens seminarium. Bröderna minibuss plockade upp oss kvart i tio, fast snackaren hade vit skjorta idag. I dag har de haft lättare att hitta eftersom vi har hållit oss inom Osasco. Klockan 10 tog vice borgmästaren av Osasco emot oss i stadshuset. En låg betongbyggnad med långa smala korridor. Högtidligaste tillställningen hittills. I sammanträdesrummet var uppriggat två mikrofoner i varsitt hörn. Vi blev anvisade var vi skulle sitta. Prefeito Pelle (borgmästare Pelle) bredvid vice borgmästaren Faisal Cury. Hans sekreterare tog plats vid en av mikrofonerna, sen var det borgmästarens tur att hälsa oss välkomna via mikrofonen och sen anmodades Pelle Strengbom att ta plats i talarhörnan framför fanorna och hålla ett litet tal. Pelle blev en smula överraskad men fann sig snabbt i rollen och höll en strålande artigt och formellt litet tal. Sen plockade vice borgmästaren fram en medalj som han överräckte till sin borgmästaren av Kungsör. Pelle konstaterade efter att ha studerat fotografierna i rummet att president Lula hade fått samma medalj. -Coolt, skulle min son säga, sa Pelle. Man vet aldrig när en Brantingmedalj kan komma till användning. Andreas plockade fram en ur sin ombudsmannaryggsäck och Pelle kunde återgälda medaljutdelningen till vice borgmästaren. Mer handskakningar, de obligatoriska fotograferingarna och sen hade inte vice borgmästaren tid med oss längre. Men det hade kulturkommunalrådet Roque Aparecido da Silva och hans kollega som berättade länge och utförligt om det intressanta projektet för att få medborgarna mer delaktiga och bredda demokratin. Något som inte har varit helt lätt att införa eftersom traditionen av ett hierarkiskt styre är mycket stark och byråkratin stor. Efter lunchen tillbringades eftermiddagen tillsammans med metallarbetareförbundet som bedriver betydligt bredare verksamhet än Metall i Sverige. Här har Metall både arbetsförmedling och pengautlåning. Flera sidoprojekt bland annat ett för att få handikappade i arbete. Det finns 25 miljoner handikappade i Brasilien. Lagen säger att företagen måste ha en viss andel handikappade anställda. Men de följer inte lagen. ABB i regionen har inte någon handikappad anställd fick vi veta. Om alla företag följde den här lagen skulle ändå 15 miljoner handikappade vara utan arbete. Besök på Metall-klubben , som inte var en klubb för hårdrockare eller en fackklubb utan ett fritidscenter för ungdomar och medlemmar. Besök på en utbildning för kvinnor, där det sys skoluniformer. Besök på ett annat kvinno-arbetsprojekt och till sist besök i en butik som sålde det som kvinnorna tillverkat och annat. Våra kvinnor shoppade och även en av männen. Lasse åkte stan runt för att ta ut massor av pengar för att kunna betala alla tolkar och minibussligan. Nu har vi alla sammanstrålat på Institute Jorge Baptista och förbereder det sista efter vår fyratimmarslektion. Och nu har nån äntligen hittat en fläkt!

Prefeito Pelle Strengbom håller tal inför sin prefeitokollega.

Pelle får medalj av borgmästare Faisal Cury.

... och Faisal Cury får en Branting-medalj av Pelle och blir jätteglad!

Marie-Louise träffar en dam som arbetar på ett projekt för handikappade som Metallarbetareförbundet sponsrar.

Bröderna buss - alltid redo. Han till höger hade blå skjorta igår.

Metall-klubben väger tungt.

Skolmaten som väg ur fattigdomen

Möte på borgmästarens kontor i Jandira. Borgmästaren var dock inte med. Observera att fotografierna ska vara vända utåt på skrivbordet så att alla gäster kan se dom och inte den som sitter vid skrivbordet.

Fattiga bostadsområden i Jandira. Arbetslösheten är stor. En far är på väg till skolan för att barnet ska få äta lunch där.

Marie-Louse träffar en glad liten tjej, med fina örhängen.

Carin visar en flicka, Angela, att hon ska fästa reflexspöket i kläderna med säkerhetsnålen så att hon syns i mörkret.

På stiftelsen Perseu Abramo.

Dag 3

Halv nio i morse for vi iväg inpackade i minibussen igen. På programmet stod: frukost och möte med borgmästaren i Jandira (en annan kommun i ”Sao Paulo-området”. Men tur var att vi ändå hade ätit frukost innan på hotellet för resan tog en och en halv timma!. Våra chaufförer här är tidsoptimister och dessutom så hittar de inte. Standard är att de ALLTID måste fråga efter vägen. Dom är två. En kör, den andra snackar. Han som kör har alltid vit skjorta och han som snackar blå. De är lika runda och lika tunnhåriga och lika glada.

Väl framme i Jandira fick vi inte träffa borgmästaren för han hade annat för sig. Men vi fick se kort på honom och ett fick ett långt föredrag om alla program för social välfärd och hälsa som kommunen driver för sina invånare som är bland de fattigaste i regionen.
Borgmästaren tillhör PT och år 2000 kom de till makten i Jandira, som har 100.000 invånare.
De särskilda programmen riktar sig främst till barn och ungdomar men även andra. Det handlar om hälso- sjukvård, utbildning, boende med mera. Även om budgeten för hälso- och sjukvård har ökat så är det fortfarande problem. För att det är svårt att rekrytera läkare som vill arbeta i området, trots att man lockar med bättre löner. Läkarna vill inte jobba i så utsatta områden. Känns problemet igen?
Marie-Louise berättade om hur hälso- och sjukvården är uppbyggd i Sverige.

Tio procent av befolkningen i Jandira lever under existensminimum och många barn är undernärda. Det är också stora problem med knarklangning och kriminalitet bland ungdomar. Därför har man startat olika verksamheter så att ungdomarna ska ha vettigare saker att göra. För att förebygga att barn blir undernärda driver man ett 0-hunger projekt på en skola i ett av de fattigaste områden. Dit for vi efter att ha pratat med borgmästarens stand-in och några andra tjänstemän i över en timma-
Alla barn som går i skolan och deras syskon (upp till 14 år) får komma till skolan och få tre mål mat om dagen. Man för också journaler över barnens hälsa.
300 barn om dagen, 7 dagar i veckan får mat där.
När vi besökte matsalen vid lunchtid åt barnen pasta med kött och grönsaker och till efterrätt banan.
Där delade Carin ut reflexspöken från landstinget Västmanland till barnen som verkade tycka att avbrottet var kul.

Sen var det dags att skumpa vidare i minibussen igen som parkerades utanför Jorge Baptista institutet. Sen fick vi faktiskt promenera! Skönt. Solen gassade. Över 30 grader och vi lyckades nästan få en svag nyans av rosa på armarna. Det blir ju inte mycket solande här. Vi sitter ju mest i minibussen eller i ljusrörsbelysning.
Lunch med Luiz och Denio. Sen in i minibussen igen allihop och en lång färd till nånstans i centrala Sao Paolo, där vi hade ett möte med stiftelsen Perseu Abramo som vill ha ett närmare samarbete med Palmecentret.
De berättade om sin verksamhet och Andreas och Luiz om Palmecentret.
Det blev ett möte på cirka två timmar och ett utbyte av gåvor. Fick en bok om Lulas väg till makten. De fick partinålar från Sverige och boklampor från landstinget.
Stiftelsen Perseu Abramo grundades av PT för tio år sedan och sysslar med folkbildning i främst demokrati- och kulturfrågor. Ger ut tidningar och böcker, mm.
Bland annat har man börjat att ge ut mer material på dvd än i tryckt form. Folk är nämligen mer vana vid att titta på tv än att läsa, så man tror att dvd-filmer når ut bättre till folk.
Något för oss att ta efter kanske?
Jättelångresa tillbaka till hotellet. Solen hann gå ner och det blev inget bad i den skräpiga men lockande poolen i dag heller.
Vi plockade ihop fotografier och bilder till morgondagens seminarium som vi ska hålla för politiker och fackligt aktiva i morgon kväll. Vi ska tala om Sveriges statsskick, socialdemokraterna, valrörelsen och vad som händer nu.
Åt middag på en restaurang i närheten. Tillbaka på hotellet vid 23.30. Dags för bloggen och förberedelser inför morgondagen. Och så var det visst nån från Örebros partidistrikt som måste ha kaffe för att förebygga sin migrän. Det är det som kallas egenvård. J

/skrivet av Carin