Möte på borgmästarens kontor i Jandira. Borgmästaren var dock inte med. Observera att fotografierna ska vara vända utåt på skrivbordet så att alla gäster kan se dom och inte den som sitter vid skrivbordet.
Fattiga bostadsområden i Jandira. Arbetslösheten är stor. En far är på väg till skolan för att barnet ska få äta lunch där.
Marie-Louse träffar en glad liten tjej, med fina örhängen.
Carin visar en flicka, Angela, att hon ska fästa reflexspöket i kläderna med säkerhetsnålen så att hon syns i mörkret.
På stiftelsen Perseu Abramo.
Dag 3
Halv nio i morse for vi iväg inpackade i minibussen igen. På programmet stod: frukost och möte med borgmästaren i Jandira (en annan kommun i ”Sao Paulo-området”. Men tur var att vi ändå hade ätit frukost innan på hotellet för resan tog en och en halv timma!. Våra chaufförer här är tidsoptimister och dessutom så hittar de inte. Standard är att de ALLTID måste fråga efter vägen. Dom är två. En kör, den andra snackar. Han som kör har alltid vit skjorta och han som snackar blå. De är lika runda och lika tunnhåriga och lika glada.
Väl framme i Jandira fick vi inte träffa borgmästaren för han hade annat för sig. Men vi fick se kort på honom och ett fick ett långt föredrag om alla program för social välfärd och hälsa som kommunen driver för sina invånare som är bland de fattigaste i regionen.
Borgmästaren tillhör PT och år 2000 kom de till makten i Jandira, som har 100.000 invånare.
De särskilda programmen riktar sig främst till barn och ungdomar men även andra. Det handlar om hälso- sjukvård, utbildning, boende med mera. Även om budgeten för hälso- och sjukvård har ökat så är det fortfarande problem. För att det är svårt att rekrytera läkare som vill arbeta i området, trots att man lockar med bättre löner. Läkarna vill inte jobba i så utsatta områden. Känns problemet igen?
Marie-Louise berättade om hur hälso- och sjukvården är uppbyggd i Sverige.
Tio procent av befolkningen i Jandira lever under existensminimum och många barn är undernärda. Det är också stora problem med knarklangning och kriminalitet bland ungdomar. Därför har man startat olika verksamheter så att ungdomarna ska ha vettigare saker att göra. För att förebygga att barn blir undernärda driver man ett 0-hunger projekt på en skola i ett av de fattigaste områden. Dit for vi efter att ha pratat med borgmästarens stand-in och några andra tjänstemän i över en timma-
Alla barn som går i skolan och deras syskon (upp till 14 år) får komma till skolan och få tre mål mat om dagen. Man för också journaler över barnens hälsa.
300 barn om dagen, 7 dagar i veckan får mat där.
När vi besökte matsalen vid lunchtid åt barnen pasta med kött och grönsaker och till efterrätt banan.
Där delade Carin ut reflexspöken från landstinget Västmanland till barnen som verkade tycka att avbrottet var kul.
Sen var det dags att skumpa vidare i minibussen igen som parkerades utanför Jorge Baptista institutet. Sen fick vi faktiskt promenera! Skönt. Solen gassade. Över 30 grader och vi lyckades nästan få en svag nyans av rosa på armarna. Det blir ju inte mycket solande här. Vi sitter ju mest i minibussen eller i ljusrörsbelysning.
Lunch med Luiz och Denio. Sen in i minibussen igen allihop och en lång färd till nånstans i centrala Sao Paolo, där vi hade ett möte med stiftelsen Perseu Abramo som vill ha ett närmare samarbete med Palmecentret.
De berättade om sin verksamhet och Andreas och Luiz om Palmecentret.
Det blev ett möte på cirka två timmar och ett utbyte av gåvor. Fick en bok om Lulas väg till makten. De fick partinålar från Sverige och boklampor från landstinget.
Stiftelsen Perseu Abramo grundades av PT för tio år sedan och sysslar med folkbildning i främst demokrati- och kulturfrågor. Ger ut tidningar och böcker, mm.
Bland annat har man börjat att ge ut mer material på dvd än i tryckt form. Folk är nämligen mer vana vid att titta på tv än att läsa, så man tror att dvd-filmer når ut bättre till folk.
Något för oss att ta efter kanske?
Jättelångresa tillbaka till hotellet. Solen hann gå ner och det blev inget bad i den skräpiga men lockande poolen i dag heller.
Vi plockade ihop fotografier och bilder till morgondagens seminarium som vi ska hålla för politiker och fackligt aktiva i morgon kväll. Vi ska tala om Sveriges statsskick, socialdemokraterna, valrörelsen och vad som händer nu.
Åt middag på en restaurang i närheten. Tillbaka på hotellet vid 23.30. Dags för bloggen och förberedelser inför morgondagen. Och så var det visst nån från Örebros partidistrikt som måste ha kaffe för att förebygga sin migrän. Det är det som kallas egenvård. J
/skrivet av Carin
Väl framme i Jandira fick vi inte träffa borgmästaren för han hade annat för sig. Men vi fick se kort på honom och ett fick ett långt föredrag om alla program för social välfärd och hälsa som kommunen driver för sina invånare som är bland de fattigaste i regionen.
Borgmästaren tillhör PT och år 2000 kom de till makten i Jandira, som har 100.000 invånare.
De särskilda programmen riktar sig främst till barn och ungdomar men även andra. Det handlar om hälso- sjukvård, utbildning, boende med mera. Även om budgeten för hälso- och sjukvård har ökat så är det fortfarande problem. För att det är svårt att rekrytera läkare som vill arbeta i området, trots att man lockar med bättre löner. Läkarna vill inte jobba i så utsatta områden. Känns problemet igen?
Marie-Louise berättade om hur hälso- och sjukvården är uppbyggd i Sverige.
Tio procent av befolkningen i Jandira lever under existensminimum och många barn är undernärda. Det är också stora problem med knarklangning och kriminalitet bland ungdomar. Därför har man startat olika verksamheter så att ungdomarna ska ha vettigare saker att göra. För att förebygga att barn blir undernärda driver man ett 0-hunger projekt på en skola i ett av de fattigaste områden. Dit for vi efter att ha pratat med borgmästarens stand-in och några andra tjänstemän i över en timma-
Alla barn som går i skolan och deras syskon (upp till 14 år) får komma till skolan och få tre mål mat om dagen. Man för också journaler över barnens hälsa.
300 barn om dagen, 7 dagar i veckan får mat där.
När vi besökte matsalen vid lunchtid åt barnen pasta med kött och grönsaker och till efterrätt banan.
Där delade Carin ut reflexspöken från landstinget Västmanland till barnen som verkade tycka att avbrottet var kul.
Sen var det dags att skumpa vidare i minibussen igen som parkerades utanför Jorge Baptista institutet. Sen fick vi faktiskt promenera! Skönt. Solen gassade. Över 30 grader och vi lyckades nästan få en svag nyans av rosa på armarna. Det blir ju inte mycket solande här. Vi sitter ju mest i minibussen eller i ljusrörsbelysning.
Lunch med Luiz och Denio. Sen in i minibussen igen allihop och en lång färd till nånstans i centrala Sao Paolo, där vi hade ett möte med stiftelsen Perseu Abramo som vill ha ett närmare samarbete med Palmecentret.
De berättade om sin verksamhet och Andreas och Luiz om Palmecentret.
Det blev ett möte på cirka två timmar och ett utbyte av gåvor. Fick en bok om Lulas väg till makten. De fick partinålar från Sverige och boklampor från landstinget.
Stiftelsen Perseu Abramo grundades av PT för tio år sedan och sysslar med folkbildning i främst demokrati- och kulturfrågor. Ger ut tidningar och böcker, mm.
Bland annat har man börjat att ge ut mer material på dvd än i tryckt form. Folk är nämligen mer vana vid att titta på tv än att läsa, så man tror att dvd-filmer når ut bättre till folk.
Något för oss att ta efter kanske?
Jättelångresa tillbaka till hotellet. Solen hann gå ner och det blev inget bad i den skräpiga men lockande poolen i dag heller.
Vi plockade ihop fotografier och bilder till morgondagens seminarium som vi ska hålla för politiker och fackligt aktiva i morgon kväll. Vi ska tala om Sveriges statsskick, socialdemokraterna, valrörelsen och vad som händer nu.
Åt middag på en restaurang i närheten. Tillbaka på hotellet vid 23.30. Dags för bloggen och förberedelser inför morgondagen. Och så var det visst nån från Örebros partidistrikt som måste ha kaffe för att förebygga sin migrän. Det är det som kallas egenvård. J
/skrivet av Carin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar